Har tittat på Idol ikväll. Eller rättare sagt så skummade jag Idol och alla Jackson wannabees. Däremellan hjälpte jag min dotter med hennes never ending läxor.
Skallen känns som en trög potatis som vattnats med inte alltför trevliga doser av adrenalin.
Igår fick jag min första injektion mot svininfluensa.
-När är det dags igen? frågar jag sköterskan.
- Det vet man aldrig, det kanske bara blir en spruta.
- Va, det står ju här på vaccinationskortet att det ska göras inom tre veckor??
-Ja, det var när de trycktes det, forskningen som bedrivs nu är inte entydigt så vi får invänta besked.
- Men hur ska jag veta vad som gäller?
- Du får läsa dagstidningerna.
… suck, jag fick sprutjäveln och nu är det ingen som vet vad den har/eller inte har för effekt. En sak som jag vet är att många kommer att bli sjuka efter gårdagens vansinnestilltag i Bergsåkers totohall.
Tänk att samla ihop alla högriskpatienter under ett och samma tak, placera oss tätt, tätt intill varandra i timmar av väntan på att få drogen som kanske ska hålla oss lite friskare, lite längre.
Folk i kön var tunna och dåliga och somliga behövde syrgas för att kunna andas.
De hankade sig fram i köerna medan andra stod och snöt sig, hostade och kraxade.
Om man skulle spela på oddsen att många kommer att blli sjuka efter den upplevvelsen tror jag oddsen behöver konstgjord andning – av ett proffs. Sen kan proffset ta sig ann alla astmatiker som ombetts komma till vå r stora fina totohall vid TRAVBANAN.
Jösses, vilka tankekepsar satt på vilkas huvuden då man kom fram till att det här var ett bra sätt att hjälpa högriskgrupperna. Eller är det ett simpelt utstuderat och kostnadseffektivt sätt att ta död på mig och de andra.
Alltså fick jag sprutan igår eftermiddag. Senare på kvällen kom värken till armen och där har den parkerat. Jag har ett rött märke, stort som en femkrona där nålen gick in. Och jag känner mig väldigt klen och ynklig. Hoppas det är bättre imorrn.
